Hille !

Att min kusin Mai har bil är bara bra. För här i kalifornien är kollektivtrafiken inte den allra bästa. Bussarna kan gå en gång i halvtimmen, och för att komma till ett ställe måste man ibland byta buss 2-4 gånger. Inte helt okej, när man kan ta bilen på 1/4 tid.

I dag besökte vi Little Saigon. Lilla Saigon helt enkelt. Kändes som om man befann sig i Ho Chi Minh staden igen faktiskt. Lite sådär mysigt. Efter det åkte vi till den största yogutrtglassbaren jag någonsin skådat. Galet många smaker och galet gott. Vidare mot Westminister där vi strutsade runt i ett stort mall. Lyckades inte shoppa n¨ågonting. Dissade till och med en snygg oneill klänning för ynka 100 svenska kronor. Whats wrong with me?! Men Jonas är stolt över mig hoppas jag.


I morgon ska jag och faster kolla in en manikyrskola som jag kanske ska spendera två veckors tid på. Oväntat och oplanerat. Men why not? Har inget att förlora på det. Ifall jag bestämmer mig för att inte börja plugga än så har jag ngt att falla tillbaka på. Jobb och boende i Sthlm, varför inte.
Med en effektiv planeringa ska vi ändå hinna med att se och göra mkt. Sista veckan blir det förhoppningsvis en roadtrip antingen till san diego eller san fransisco. Har annars bara 20 minuters bilfärd mot hunington beach och vågorna.


Allt från nu. KRAM HILLE

Antligen framme. Efter jobbiga sakerhetskontroller, forsenat flyg fran Arlanda, missat anknytande flyg mot Las Vegas, och efter en natt pa Hilton Hotel i Philadelphia ar vi antligen har. Kanske inte den basta starten pa resan. Men what a heck. Solen ar mcyket het. Formodligen mycket hetare an vad ni har i Sverige. Traffat slakten. Mycket trevligt. Dock ar alla pa olika hall just nu. Vilket betyder att jag och syrran ar sjalva i deras hus. Buller och brak, i morgon blir det andra bullar!

Ha

Helt plötsligt är det 8 dagar till jag och lillsyster Diana drar till Los Angeles. För tre veckor sedan kom jag och Jonas hem från vår resa i Asien, och tiden sen dess har gått så sjukt fort. Känns som om jag har flängt runt hur mycket som helst och varit i många av Smålands alla hörn. Träffat många kära ansikten och gjort saker som the old good times.

Tänkte jag skulle ta tag i bloggen och vara lite aktivare så att ni kan följa vår resa in the united states of america!  :D

..and it´s longboard feeling! Mina damer och herrar, för mig har  LONGBOARD säsong 09 precis börjat.

Surfbräda mot långbräda. Jag klagar inte. Inte för fem öre. Fortfarande lite ringrostig, but what a heck, here we f´cking go.

Ja, då var det dags igen. (som är en väldigt återkommande fras hos mig i bloggsammanhang). Hursom, är min blogg på G igen efter två månaders dvala. YEEEEEEEEEEEAH kanske ni tänker, eller så är det väl mest jag som glädjer mig åt detta. Ännuengång ska jag sitta här och skriva meningslösa grejor som inte har någon som helst betydelse för någon annan levande varelse mer än mig själv. Men vad gör det? Jag tycker om det. Och det är huvudsaken.



So let´s go? Vad har hänt sen jag lämnade Oslo?
Svaret skulle kunna bli oändligt långt. Men jag väljer att vara lat och länkar er till http://HilleandJonas.Blogg.se. Där beskrivs vår lille resa i både manligt och kvinnligt perspektiv. Korta och långa inlägg med intressanta eller helt meningslösa bilder.


Att göra Thailand, Indonesien, Vietnam och Kina OCH vara tjugofyra-sju med sin pojkvän. Det har bara gjort mig själv och vår relation starkare. Jag menar, jag vet vad jag går för. Jonas vet vad jag går för. Jag vet VERKLIGEN vad Jonas mage går för. Diarré, hudutslag-attacker, spya, madrömmar etc etc. I sådana tillfällen är det vitkigt att ställa upp för varandra. Man ska finnas där. Även om någon i ens närhet måste sitta på dass varje halvtimme och för att få ut allt. Jag kan stolt säga att jag vid det här laget kan respektera om folk får diarre eller har magproblem. Jag vet hur man hanterar en sådan situation helt enkelt.

Ett äventyr i sydostasien som beskrivs bäst genom att uppleva den. Det är min mening.