B b b b - ack on track
Ja, då var det dags igen. (som är en väldigt återkommande fras hos mig i bloggsammanhang). Hursom, är min blogg på G igen efter två månaders dvala. YEEEEEEEEEEEAH kanske ni tänker, eller så är det väl mest jag som glädjer mig åt detta. Ännuengång ska jag sitta här och skriva meningslösa grejor som inte har någon som helst betydelse för någon annan levande varelse mer än mig själv. Men vad gör det? Jag tycker om det. Och det är huvudsaken.
So let´s go? Vad har hänt sen jag lämnade Oslo?
Svaret skulle kunna bli oändligt långt. Men jag väljer att vara lat och länkar er till http://HilleandJonas.Blogg.se. Där beskrivs vår lille resa i både manligt och kvinnligt perspektiv. Korta och långa inlägg med intressanta eller helt meningslösa bilder.
Att göra Thailand, Indonesien, Vietnam och Kina OCH vara tjugofyra-sju med sin pojkvän. Det har bara gjort mig själv och vår relation starkare. Jag menar, jag vet vad jag går för. Jonas vet vad jag går för. Jag vet VERKLIGEN vad Jonas mage går för. Diarré, hudutslag-attacker, spya, madrömmar etc etc. I sådana tillfällen är det vitkigt att ställa upp för varandra. Man ska finnas där. Även om någon i ens närhet måste sitta på dass varje halvtimme och för att få ut allt. Jag kan stolt säga att jag vid det här laget kan respektera om folk får diarre eller har magproblem. Jag vet hur man hanterar en sådan situation helt enkelt.
Ett äventyr i sydostasien som beskrivs bäst genom att uppleva den. Det är min mening.
So let´s go? Vad har hänt sen jag lämnade Oslo?
Svaret skulle kunna bli oändligt långt. Men jag väljer att vara lat och länkar er till http://HilleandJonas.Blogg.se. Där beskrivs vår lille resa i både manligt och kvinnligt perspektiv. Korta och långa inlägg med intressanta eller helt meningslösa bilder.
Att göra Thailand, Indonesien, Vietnam och Kina OCH vara tjugofyra-sju med sin pojkvän. Det har bara gjort mig själv och vår relation starkare. Jag menar, jag vet vad jag går för. Jonas vet vad jag går för. Jag vet VERKLIGEN vad Jonas mage går för. Diarré, hudutslag-attacker, spya, madrömmar etc etc. I sådana tillfällen är det vitkigt att ställa upp för varandra. Man ska finnas där. Även om någon i ens närhet måste sitta på dass varje halvtimme och för att få ut allt. Jag kan stolt säga att jag vid det här laget kan respektera om folk får diarre eller har magproblem. Jag vet hur man hanterar en sådan situation helt enkelt.
Ett äventyr i sydostasien som beskrivs bäst genom att uppleva den. Det är min mening.
Kommentarer
Trackback
